onsdag 25 januari 2017

Lättare steg

Årets första jogg. Meddetsamma går vagnpromenaderna med lättare steg. Det känns liksom lättare i kroppen. Året har hittills varit flunssigt. Lillkillen har egentligen varit halv slarvig sen jul och nu i helgen hade han riktigt ordentligt med feber och hosta. 

Mammahjärtat brister när ens bebis är sjuk. Slapp och slö som en trasa blev han. Varken sov eller var vaken. Som tur var sambon hemma första dygnet, sen blev det att klara sig själv när han åkte på jobb. 

Vi var faktiskt en sväng till akuten också på lördag kväll. En familjemedlem som jobbar på sjukhuset sa att "det är nog bättre att åka dit en gång för mycket!" så för att säkerställa att lungorna var i skick åkte vi dit. Jag bävade för timmar av väntan. Ingen kö alls. Vi fick gå direkt via reception till läkaren. Är så nöjd med servicen. Killens lungor i skick så vi åkte hem. Rädslan för lunginflammation grundar sig i att min astma utbröt av lunginflammation då jag var liten..

Åter till löpningen. 

Bäddade in Birk i Thule vagnen och tog på mina nya Salming löpskor. 8x4min / 1min gång blev saldot idag. Supernöjd med mina Salming distance!

Mina lätta steg beror också på att min höft äntligen är i skick!!!!!!! (peppar,peppar). Sedan september 2013 har den krånglat. Det går inte att beskriva vilken lättnad. Samtidigt kan jag inte fatta att det ska vara så svårt för utbildade människor att hitta felet!

Det var en muskel i höften. vet int vad den heter, typ stora höftböjar muskeln, som lagt av. Den jobbade inte alls. Vilket ledde till att "lilla höftböjar muskeln" drog hela lasset. Det är ju den jag har masserat, foamrollat och hållit på med också då den varit spänd som en stålfjäder. Den ska ju bara hjälpa till, inte lyfta hela benet.

Muskeln som var inaktiv, går från ryggraden och kommer ut på framsidan ovanför/på insidan av höftbenet, men den kommer också ut på ryggsidan. Där har jag också haft sjukt. Tänk vad jag har lagt ut pengar på att hitta felet. Sist och slutligen var det Åke (åkes fyss och gym) som kom på var felet var. Det var dock han jag gick för regelbundet hela första vintern också, då det inte blev nå bättre. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar